Ska det finnas alternativ medicin på recept?

6/19/2008 : Hälsopedagogik
Moment: Vetenskapsteori och forskningsmetod II
HT-08
Uppgift 1: Att genomföra en intervju


Ska alternativ medicin och alternativa behandlingsmetoder ingår i den statlig subventionerade vården?


Kursledare: Lars Kåreklint Författare: Heike Kunkel

Uppgift 1 – att genomföra en intervju

Förberedelser för intervjuerna

Det här är en intervjustudie som jag har gjord med hjälp av boken Kvalitativa intervjuer av Jan Trost. Först berättar jag nu hur jag förbereder intervjun med hjälp av boken. Sen sammanfattar jag intervjuerna. Sen kommer jag att berättar om hur bra det gick med intervjuerna och vad jag vill göra bättre nästa gången. Sen kommer en av intervjuerna som bilaga.

Första mening i kapitel ett i nämnda boken låter så här: ”Kvalitativa intervjuer utmärks bland annat av att man ställer enkla och raka frågor och på dessa enkla frågor får man komplexa, innehållsrika svår.”[1] Att ställa enkla, raka frågor är inte så lätt för mig. Jag grubblar verkligen mycket över hur jag ska formulera frågorna så att respondenten lätt kan förstå dem. I det här stycket som i de följande låter jag först Jan Trost framföra sina åsikter och erfarenheter och sen jämför jag hans uttalande med mina erfarenheter under förberedelsen för intervjuarna. Allt som kommer innan det upphöjde numret i de följande stycken är en återberättelse av Trosts ord och allt som kommer efter numret är mina egna tankar. Med andra ord är allt utan en referensnummer på slutet av tanken mina egna åsikter.

Trost talar om variabler inom kvantitativ forskning och kategorier inom kvalitativ forskning.[2] Den här uppsatsen, baserande på intervjuer, grundar på kvalitativ forskning och två kategorier, nämligen den statlig subventionerade vården och alternativmedicin. Det är inte så lätt att förklara de två kategorier med enkla för alla begripliga ord.

Variabler inom kvantitativa undersökningar är enligt Jan Trost rangordningar, baserad på rangordningsskalor, som uttalar sig i större, högre, mera, bra, mycket bra, ganska bra eller liknande.[3] Författaren anser att termen ”ung man” består av två variabler, nämligen ålder och kön inom den kvantitativa forskningen men bara av en kategori inom kvalitativ forskning.[4] Alternativa behandlingsmetoder blir till två variabler inom kvantitativ forskning och en kategori inom kvalitativ forskning.

Enligt Jan Trost finns skilda intervjuformer som skiljer sig genom olika grader av standardisering och strukturering. Med standardisering menar man graden till vilken frågorna och situationen är samma för alla respondenter. Standard betyder avsaknad av variation. Det innebär t.ex. att alla intervjuare ska läsa upp frågorna på samma sätt i tonfall, formulering, ordning, inte ge förklaringar till någon eller också till alla, etc.[5] Om jag ska intervjua folk med ett annat modersmål än den som jag ställer intervjufrågorna i eller om ämnet är svårbegripligt, eller om jag intervjuer barn eller människor med en låg IQ eller om jag inte är särskild skicklig i att ställa lättbegripliga frågor, då kan jag inte bestämma mig för att inte ge några förklaringar.

Jan Trost skriver att låg grad av standardisering innebär att man formulerar sig t.ex. efter den intervjuades språkbruk, man tar frågor i passande ordning som den intervjuade får styra, följdfrågor tar hänsyn till tidigare svar.[6] Det låter kanske mindre professionellt när man formulerar sig efter den intervjuades språkbruk men är mer personligt och informationsförmedlande än en hög standardisering, anser jag. Det är mer krävande för intervjuaren. För att anpassa sig till respondentens språkbruk måste man känna till den och man måste vara mycket lyhörd för den intervjuades behov och önskningar om man som intervjuare vill lyckas med en låg grad av standardisering inom en intervju. En hög standardisering passar inte till min personlighet, tänker jag. Det kommer säkert att bli en låg standardisering i mina intervjuer.

Trost varnar oss för att inte förväxla en strukturerad intervju med en standardiserad intervju. Termen strukturering används kopplad till detaljer i frågorna, deras svarsalternativ etc., dels kopplad till själva undersökningen i stort. Det gäller att veta vilken betydelse, vilket begrepp, man själv tillskriver termen och vilken betydelse andra människor tillämpar. [7] Om jag förstår honom rätt då betyder standardiserad någonting som för vanligen tillämpas under kvantitativa studier. Trost skriver att det är kännetecknande för kvantitativa studier att man vill svar på frågor om hur ofta, hur många eller hur vanligt man gör någonting eller hur vanlig någonting är.[8] För min uppsats betyder detta att den inte behöver vara standardiserad men ska vara strukturerad. Det betyder t.ex. att jag ska vara säker på vad jag menar med alternativ medicin.

Om man vill hitta mönster under ens intervjuer ska man använda sig av kvalitativ forskning, skriver Jan Trost. Han använder en metafor, som gör det hela mer begripligt för mig: ”Vill jag veta hur många blommor av skilda slag som finns på ängen så skall jag gå ut och räkna dem (kvantitativ studie). Vill jag veta vilka sorter som förekommer och hur deras livsbetingelser ser ut så skall jag inte räkna utan söka finna variation och försöka förstå deras situation.”[9] Eftersom jag ska genomföra en kvalitativ studie ska jag inte försöka få redo på hur många människor som vill få alternativ medicin på recept. Jag ska ställa frågor om respondentens livssituation som t.ex.” Vilka erfarenheter har du gjord med alternativ medicin?”

Jan Trost talar också om narrativa intervjuer, som betyder att respondenten berättar om sitt liv.[10] Jag kan planera att intervjua t.ex. människor som tidigare har varit cancersjuka och har blivit hjälpt på Vidakliniken. Då skulle narrativa intervjuer vara mycket användbara. Eftersom det är svårt för mig att få tag på den här persongruppen på tiden som står mig till förfogande för den här uppsatsen planerar jag inga narrativa frågor. Men jag är öppet för möjligheten att jag kanske komma att ställa den sorts frågor eller att respondenten talar självmant sin livshistoria för mig.

Oavsett om intervjuaren känner sympati eller antipati för den intervjuade, så måste intervjuaren känna empati, dvs. sätta sig i den intervjuades föreställningsvärld, skriver Jan Trost.[11] När jag kommer att intervjua någon, då måste jag vara förberedd till att respondenten förstår någonting annat än jag vill säga och att hon/han menar någonting annat än jag förstår. Jag måste vara lyhörd i det här avseendet.

Intervjuaren skall lyssna och fråga. Frågandet ska inte bli ett ifrågasättande och lyssnandet ska vara aktivt, menar Jan Trost.[12] Jag måste alltså respektera respondentens åsikter även om de inte överensstämmer med mina egna.

Vid intervjuns start ska den intervjuade bli upplyst över att det man talar om betraktas som strängt konfidentiellt. Ingen utomstående ska kunna få del av något på sådant sätt att den enskilda kan röjas eller igenkännas. I avrapporteringen skall intervjupersonen anonymiseras för läsaren. Inte heller får man berätta för någon vem man har intervjuat och vem som vägrat att bli intervjuat, menar Jan Trost.[13] Allt detta ska jag respondenten informera om innan jag börjar med intervjun. Jag måste också se till att ingen annan människa är i närheten och lyssnar till intervjun och kanske tala om intervjun med andra människor.

Under kursen Det professionella samtalet vid Stockholms universitet har jag lärd mig att arbeta med många sammanfattningar inom ett professionellt samtal. Samma sak gäller enligt Jan Trost inte för intervjuer som tjänar som forskningsunderlag. Sammanfattningar kan lätt leda till tolkning och missuppfattningar som den intervjuade av artighet kanske även håller med om, befarar Jan Trost. Om man inte förstår vad den intervjuade menar, ska man bara fortsätta att fråga, menar Trost.[14]
Sammanfattning av intervjuerna

Jag intervjuade två systrar som har nästan exakt samma åsikter om ämnet. Både tycker att kemisk medicin tar bara bort smärtor. Den bryr sig inte om orsaker till sjukdomar och dem botar inte. De har bara många biverkningar och gör andra, tidigare friska organen också sjuka. Dem gjorde bara dåliga erfarenheter med kemisk medicin.

Systrarna tycker att läkarna är falsk programmerade. De är programmerade till att tänka att kemisk medicin är bra. Eftersom de själva är felprogrammerade, programmerar dem också sina patienter på fel sätt.

De två respondenter menar att vårdmottagare ser läkarna som de människor som står närmast Gud. De själva tycker att läkarna är för vanligen mer intresserade av att få pengar så att de kan försörja sina familjer än att hjälpa sina patienter.

Man ska som patient ha en positiv hållning till livet och man ska behandla sig själv väll. Det leder enligt de två intervjuade till att ens läkare också behandlar en väll.

Vi kommer från naturen och därför ska vi bli botade på ett naturligt sätt, fick jag höra under intervjuerna. Systrarna tycker om alla alternativa behandlingsmetoder, som t.ex. motion på recept, husdjur på recept, massage, akupunktur, healing. De tycker att vi behöver många olika behandlingsmetoder eftersom varje människa behöver en individuell anpassad behandling. En läkare ska ta hänsyn till varje människans psykiska förutsättningar tycker respondenten.

Respondenterna uppskattar alla naturläkemedel, om det nu är te eller produkter ur homeopati, ayur veda, den kinesiska eller den antroposofiska medicinen.

Både systrarna önskar att man ska sprida information om naturmedicin kontra kemiske hälsopreparat via media, framförallt via TV. Om folk fick bättre information om ämnet skulle de föredra naturmedicin framför kemiske preparaten, anser de två respondenter.


Min reflektion på intervjuns genomförande i relation till Trosts bok om ”Kvalitativa intervjuer”

Det gick bra

Respondenterna älskade att dela sina åsikter med mig. De visste att jag inte skulle göra någonting oetiskt med intervjuarna. De kunde tala fritt. Jag avbröt de inte och jag höll mig inte till en för sträng frågeordning eller koncept som bara hade ledd till osäkerhet och stress. När jag intervjuade en av de två systrarna satt den andra i samma rum. För vanligen ska det inte vara på det här sättet. Men i det här fallet var det inget problem. Eftersom intervjuerna liknade delvis lite en gruppintervju, fastän jag egentligen inte tror att det blev till detta, skriver jag liten om vad Jan Trost har att säga om gruppintervjuer. Han menar att det förekommer att andra medlemmar i en intervjuade grupp följer med vad den enskilde säger och gör och att de kanske inte hålla den tystnadsplikt som intervjuaren följer.[15] I det här fallet var det inget problem respondenten var goda vänner som visste redan allt om varandra.

Ett annat problem med gruppintervjuer som Jan Trost nämner är att de språksamma och dominanta lätt helt dominerar och att endast deras synpunkter kommer fram. Dessutom ansluter sig ofta andra deltagare till någons åsikt.[16] De två dilemman fanns inte under den här intervjun.

Jag tycker att den här intervjun liknade delvis en stödgruppsintervju. Den ena respondenten talade om cancer som hon hade fått. Då var det till stor hjälp att hennes syster som redan hade stött henne under hennes sjukdom nu också stödde henne under intervjun genom att hjälpa henne med det svenska språket och med att bekräfta hennes hjältemod. Systrarna hade samma åsikter om ämnet och hjälpte varandra att förstå mina frågor och hjälpte varandra med att tala på ett svenska som jag kunde förstå. Kort sagd kände de sig tryggare när de var tillsammans under intervjun. Jan Trost skriver att under en stödgruppsintervju ska deltagarna hjälpa varandra med psykiska problem eller andra slag av problemlösningar.[17]

Trost menar att man i anslutning till den första kontakten eller vid intervjuns start ska upplysa om att det man talar om betraktas som strängt konfidentiellt.[18] Jag talade inte med systrarna om tystnadsplikt. Jag berättade bara vad jag behövde intervjuerna för. Jag anser att allt som jag hade berättad om etiska regler hade de haft svårt för att förstå och att de snarare hade skrämt än lugnad dem. De är mina vänner och de vet att jag inte kommer att skvallra eller använde materialet på något sätt emot dem. Dessutom sade de ingenting av betydelse som våra gemensamma vänner och bekante inte redan vet. Men om jag intervjuer främmande människor eller personer som inte känner mig särskild bra då är jag tvungen att tala om tystnadsplikt och andra etiska regler.

Trost skriver också om anonymitet, dvs. att man inte vet namnet eller andra igenkänningstecken på den intervjuade.[19] Jag ansåg det i det här fallet inte skulle vara produktivt att tala om detta med respondenten, men jag höll mig till regeln i uppsatsen.

Jan Trost skriver om narrativa intervjuer, att de ska vara personens egen och intervjuaren ska inte avbryta eller styra, bara lyssna.[20] Jag tycker, den delen av intervjun fungerade bra.

Två andra saker som man enligt Trost ska undvika är att ge den intervjuade en känsla att bli utfrågad och att ställa frågan ”varför” som uppfattas lätt som en ifrågasättande.[21]

En intervjuare ska inte ställa provocerande eller hypotetiska frågor, menar Jan Trost[22]. Jag ställde inte den sorts frågor under intervjun. Enligt honom ska man inte påstå eller föreslå, man ska bara ställa raka frågor. Exemplen som han ger är ”Tycker du inte att…” och ”Det är väll inte så roligt att…”[23] De här misstagen gjorde jag inte heller.

Trost talar om tre vidare saker som man ska undvika under en intervju: Man ska inte sammanfatta det som respondenten säger, man ska inte svara på några ”Vad tycker du själv ” frågor och man ska vara tillåtande i hänsyn till respondentens åsikter och handlingar. Trost förslår att intervjuaren ska besvara ”Vad tycker du själv” frågor efter intervjun [24] Under den här intervjun fick jag inga ”Vad tycker du själv frågor”, om jag någon gång kommer att få den sorts frågor ska jag använda mig av Trosts förslag. Det var lätt för mig att tillåta respondentens åsikter och handlingar. Om jag i framtiden kommer i situationen att jag är tvungen att intervjua någon som har åsikter och ett beteende som jag knappast kan acceptera då ska jag anstränga mig för att inte visa mina reaktioner till detta.

Ett annat av Trosts förslag är att man som intervjuare inte ska säga att man förstår. Man ska snarare ställa följdfrågor, annars missar man en massa viktig information.[25] Det hade jag inte heller några svårigheter med under just den här intervjun.

De följande intervjufrågor planerar jag att ställa:
Ska det finnas alternativ medicin på recept?
Ska det finnas alternativa behandlingsmetoder på recept?
Vilka erfarenheter har du gjord med vården?
Vilka erfarenheter har du gjord med kemisk medicin?
Vilka erfarenheter har du gjord med alternativ medicin?
Vilka erfarenheter har du gjord med alternativa behandlingsmetoder?
Vad kan du och jag göra för att det kommer att bli så att det kommer att finnas alternativmedicin och alternativa behandlingsmetoder på recept?

För det fallet att det skulle finnas någon tid kvar har jag en fråga till:
8. Är det jag eller någon annan/några andra människor som har huvudansvaret för min hälsa.

Det kunde ha gått bättre, det skulle jag göra annorlunda

Enligt Trost ska man som intervjuare försöka anpassa sig till den intervjuade i den meningen att man talar tydligt och begripligt samtidigt som man gör det på vad som för en själv är ett naturligt sätt.[26] Den delen fungerade inte särskild bra. Respondenten förstod ofta inte vad jag menade. Jag blandade dessutom ibland många frågor i en fråga. Innan intervjuerna funderade jag verkligen länge om jag skulle ställa frågorna efter olika alternativa behandlingsfrågor på ett sätt så att jag frågade efter varje behandlingsform för sig. Men sen tänkte jag att det skulle uttråka respondenten och skulle ta för lång tid. Det finns ju otroligt många alternativa behandlingsformer. Egentligen ville jag huvudsakligen fråga om de i Tyskland och UK statlig subventionerade behandlingsformer och mediciner ska också bli statligt subventionerade i Sverige. Men då behövde jag vetenskapligt belagt informationsmaterial om vilka behandlingsmetoder och medicin som ingick i den statlig subventionerade vården. Jag hade tyvärr ingen aning om var jag ska hitta information om ämnet.

En intervjuare ska inte ta det för givet att respondenten lägger samma innebord i ett ord som han själv gör.[27] Jag tog det för givet att alla människor förstår begreppet alternativ medicin. Mina respondenter hade det svårt att förstå begreppet och översatte termen till naturmedicin.

Trost menar att man ska utlova en rapport av intervjun till respondenten. Det gjorde jag inte men kan fortfarande göra detta. Ja vill faktiskt göra detta eftersom jag dessutom vill fråga henne om jag får skicka intervjun till någon tidning. Respondenten är romare och deras sätt att tänka, nämligen att vi kommer från naturen och ska därför hela oss genom naturen är ett typiskt romerskt synsätt. Några människor ser ner på romerna och några ser ner på naturmedicin och det vill jag motarbeta.

Om jag skulle göra en ny intervjustudie om samma ämne igen då skulle jag, om det tidsmässigt vore möjligt för mig, först göra några provintervjuer. Trost anser att man ska videoinspela provintervjuer så att man kan se alla ens störande egenheter.[28] Under provintervjuerna kunde jag höra om respondenten uppfattade frågorna på rätt sätt och respondenten skulle också komma med nya spännande tankar och frågor som jag kunde ta med i intervjun. Efter provintervjuerna kunde jag också be respondenten om en utvärdering av intervjun. Samma sak skulle jag också göra efter intervjuerna som jag använder för mina uppsatser eller forskningar. Jag kan exempelvis ställa frågor som:
a. Var frågorna begripliga?
b. Var de relevanta för ämnet?
c. Hur kunde jag ha ställd frågorna så att de blev begripligare?
d. Fick du tillräckligt med tid att besvara varje fråga eller ställde jag för snabbt en ny fråga?
e. Tycker du att jag förstod dina svar på rätt sätt?
f. Tycker du att intervjun blev för lång?
g. Tycker du att frågorna var meningsfulla?
h. Tycker du att jag glömde någon viktig fråga?
i. Tycker du intervjun var inspirerande och meningsfull?
j. Skulle du vilje att jag frågade dig lite tidigare nästa gång om du vill ställa upp för en intervju?
k. Skulle du vilja delta på en intervju till?
l. Är det någonting som jag kunde ha gjord på ett bättre sätt?
m. Vad skulle du ha gjord annorlunda?

Säkert ska jag nästa gång också intervjua fler personer än bara två och då skulle jag använda mig av respondenter ur olika sociala och kulturella grupper i alla möjliga vuxenåldrar.



Litteraturlista

Trost, Jan (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.





Bilaga
Kurspaket: Hälsopedagogik
Moment: Vetenskapsteori och forskningsmetod II
HT-08
Uppgift 1










En intervju


Ska det finnas alternativ medicin på recept?



Kursledare: Lars Kåreklint Intervjuare: Heike Kunkel



En intervju

I är en förkortning för intervjuaren och R står för respondenten. I och R har olika modersmål och andra modersmål än svenska. Det märks ibland i intervjun.


I: Ja – Ska det finnas alternativa behandlingsmetoder och medicin på recept?
R: (Förstår inte frågan.)
I: Att du har t.ex. ond i ryggen och läkaren förskriver t.ex. akupunktur och massage och homeopatisk medicin.
R: Jag skulle tänka mig både och. Det beror på vilket fall. Om det är ryggen som gäller så då måste det bli behandling med akupunktur och massage. Så det går också bra på recept.
I: Ja.
R. Förstås.
I: Ja.
R: Så. Det beror på vilket fall. Det är bra, både medicin – homeopatisk eller massage eller akupunktur. Så det går bra på recept.
I: Ja. Du vill inte ha schemisk medicin?
R: Nej, jag tycker inte heller att det ska vara någon schemisk medicin.
I: Ja.
R: För att schemisk medicin – ja tycker att den inte är bra helt enkelt. Den botar inte allts.
I: Ja. Du vill bara alternativ medicin, bara, ingen schemisk medicin allts?
R: Ingenting med schemisk – ingenting.
I: Ja.
R: Precis – det ska bara vara alternativ.
I: Ja. Vilken alternativ medicin och behandlingsmetoder ska det finnas – inte bara för ryggen – för allt.
R: För allt?
I: Ja. Vad ska det finnas? Ska det finnas massage, akupunktur, husdjur på recept?
R: Husdjur på recept?
I: En katt eller en hund? Som i England – dom får husdjur på recept.
R: Ja förstår inte.
I: En hund eller katt får dom på recept.
R: På vilket sätt är det alternativ att man får dom på recept?
I: Ja. Det finns ju också att man får motion på recept, att människor ska röra på sig på recept. Det också – det finns allt möjligt.
R: Ja. Allt möjligt? Ja. Jag tycker det beror på vilket fall. För att visar folk att vi alla är individer. Så – för att vissa individer – dom måste röra på sig. För att dom sitter bara eller dom – på recept. Det är bra på recept – det är bra. Så – det spelar ingen roll. Dom måste göra det. Jag tycker det ska vara på recept.
I: Reiki healing t.ex. ska det också finnas på recept?
R: Healing? Aaa – det tycker jag – det är också medicin – om man går djupare alltså. Vi är gjord också av vibrationer. Vibrationer – vi är elektriska också. Så – det är också botande. Jo – det är också bra – tycker jag. Om man tänker lite djupare. På recept – jo – det är också på recept. Kommer du ihåg hur du hjälpte oss?
I: Tack.
R: Ja.
I: Du tycker att alternativ medicin, den går djupare än vanlig medicin.
R: Precis – För att schemisk medicin – den botar inte allts. Den bara håller i schack smärtor. Och sen effekten på andra organen – den förstör. Den botar inte – den bara förstör.
I: Ja. Vilka erfarenheter har du gjord med vården och med alternativa behandlingsmetoder?
R: Med vården?
I: Ja. När du var schuk och gick till läkaren – vad hände då?
R: Alltså – jag brukar inte gå till dom.
I: Till vårdcentralen?
R: Ja. Jag brukar inte gå. Jag brukar bota mig schälv med den här – naturlig botar mej – med nejlikor och dom andra – ingvär o.s.v. och så – jag läser ayur veda.
I: Vilka erfarenheter har du gjord med schemisk medicin?
R: Med schemisk? Ja, det var inte bra. Jag blev stressad. Jag fick mycket biverkningar. Och dom här hjärta – dom här slagarna. Dom var massa och så. Dom var massa. Och dom här stigningar. Dom var massa.
I: Ja. Vilka erfarenheter har du haft med alternativ medicin?
R: Med naturlig?
I: Ja.
R: Det. Med naturlig medicin – alltså – den fick alltså direkt smärtan bort – direkt – som nejlika – den är ofattbart. Den bara – att man måste använda den på recept. Så den är ofattbar. Den botar direkt smärtor – och den kan tidigt bota andra organen. Den här är alltså grunden.
I: Vad tycker du vad vi kan jöra så att det blir så – att man kan gå till vårdcentralen – och dom förskriver oss massage eller nejlikor eller ett husdjur eller så. Vad kan vi jöra så att det bli så. Ska vi gå på en strejk eller?
R: Alltså. Idag är det faktiskt jättesvårt. Det är tekniken som tog över allt. Folk blev överlägsna för tekniken. Det är teknik som gäller idag. Men vad kan man jöra alltså? Det är bara TV för att informera och bevisa och för – och beskriva – som auroveda (ayur veda). Det är auroveda. Det är en schej på TVn – en program som heter ”Du är vad du äter”. Så hon redan är där. Så hon visar för folk vad dom äter. Så- om dom inser vad dom har ätit – så dom schäms.
I: Ja.
R: Så –har du sedd den här filmen?
I: Ja. Ja.
R: Den är bättre än ”The secret”. Den är ärofattbar, alltså. Såna program kan jag tänka mig att jöra.
I: Ja. Ja.
R: Bevisa att vilken effekt ha schemisk behandling och vilken effekt har naturlig behandling.
I: Ja.
R: Alltså schemisk har biverkningar och naturlig har inga biverkningar.
I: Ja.
R: Schemiska behandlingar dom förstår andra organer – och naturlig behandling botar andra organer – och det är hundra procent så. Och man mår bättre varje gång. Och varje patient – man ska varje patient – man ska inte behandla även med naturlig medicin så där – automatisk. Man ska förklara och så – ge en lecture – information.
I: Ja.
R: För vad hjälper – neljlika? Vad botar neljika? Hur kan man använda nejlika och så vidare.
I: Ja.
R: Man måste så ge en lecture och så.
I: Internet också?
R: Internet också. Man måste överallt – man måste så - tidningar – överallt – TV – internet. TV – rapportik och sen efterrapport – eller som den här tjejen som har: ”Du är vad du äter”, så här programmen – inte bara en. Man måste gå hela tiden. Dom här – det finns. Jag vet att det finns mycket folk som vill vara mer naturmedicin. Fast dom har ingenstans alltså - alltså för att vända sig. Dom visas bara inte.
I: Ja.
R: Så. Det är det enda alltså verkan.
I: Ja. Du tycker att folk behöver mer information om ämnet?
R: Precis. Varje medicin – naturlig – vi måste beskriva vilka effekter den har. Den hjälper inte bara den här schukdomen. Men sen efter – den hjälper för värken alltså. Den hjälper hjärtan, så den hjälper tarmarna. Den hjälpar levern osv., osv. Och sen den hjälper alltså hjärtat alltså. Så, det är grunden till det. Vi måste alltså. Innan vi ge dom den här medicin – så vi måste först till den här patienten. Så- vi måste omprogrammera deras hjärna. För att nu…
I: Ja.
R: Det är sant. Jag har observerad det. För att dom är programmerade. För att vi är ett program. Vi är en dator. Folk nu- dom är programmerade – så hård- så hård. Så det är bara att programmera om. Om vi kommer att programmera den här patienten som jag säger: Om vi ger medicin vi förklarar alla detaljer. Det är bara att programmera om. Om vi kommer och programmera den här patienten som jag säjer: Om vi ger medicin vi ska förklara alla detaljer och beskriva samtidigt. Så den här patienten – han förstår det och sen kommer han hem – så då berättar han för grannarna Han berättar för dom o.s.v. Det sprider sig alltså.
I: Ja. Från mun till mun?
R: Från mun till mun sen – förstås.
I: Ja.
R: Så, det är enda bara vägen så här kan man komma hem, tillbacka alltså. Det är enda vägen. Och så vi måste unterstrycka att vi är programmerade för det schemiska. Men vi är inte gjord schemiskt.
I: Ja.
R: Vi måste vända oss hem till naturen. Vår kropp är gjord från naturen.
I: Ja.
R. Helt enkelt. Det är den.
I: Du tycker att läkarna är också programmerade.
R: Läkarna? Dom är också verkligen programmerade. Dom är hundra percent programmerade. Oh – Usch – Dom är verkligen programmerade. Dom är som roboter – samma folk – alltså som roboter hjälper roboter.
I: Ja .
R: Men det är sant. Man måste ha öppet egna ögonen. Därför är vi programmerade. Det är läkarna som är programmerade och dom programmerar männischor. Och därför är hela folk – är vi programmerade på fel sätt.
I: Dom kallas ju gudar i vita rockar.
R: Det vill jag säga. Patienterna dom tycker: o läkarna, dom är andra efter Guden. Dom säja: ”Han hjälpte mej.” Men jag säja: ”Lyssna - Han har också barn och familj. Han jobbar för pengar – och så. Han hjälper vad han kan bara – men det är du som skulle hjälpa dej. Inte kalla honom för Gud. Du förgifter dej. Och så – han kan inte hjälpa dej. Han är inte Gud. Han bara jör sitt. Och du måste jöra ditt.
I: Vem tycker du har huvudansvaret för din hälsa? Är det du eller är det läkaren?
R: För min hälsa?
I: Ja.
R: Är det jag som har huvudansvaret och så. Först jag måste tänka att jag inte ska förgifta mej – att jag ska inte gå efter mina sinnena.
I: Ja.
R. För det är sinnena som jör oss schuka.
I: Ja.
R: Jag ska inte tänka så: Jag kan inte svika det här. Jag tycker om det och då. Jag kan inte bara lämna det så här. Cigaretter och så – det går inte. Jag ska inte bli övertygad av andra. Jag ska övertyga mej att jag kan det. Och sen är – jag måste förstå att jag är en Hitler för min kropp – alltså.
I: Ja .
R: Ja. Men. Det är sant. Jag dödar den. Jag är Hitler för min kropp. Hitler - den dödade. Jag är själv Hitler för min kropp. För att det är en frestelse. Jag måste det förstå alltså. Men det är svårt för folket för att dom är roboten. Dom är roboten. Så det är psykologi. Det är också psykologi – att programmera om folk – att dom förstår.
I: Ja, det är sant.
R: Jag har runt om mej folk som inte tänker så. Dom tänker inte så, att dom är Hitler för sin kropp. Deras sinnen – dom döder schälva – sej schälva. Dom dödar sej schälva. Och sen när dom blir schuka – till läkare. Och läkaren? Han jör bra. Visa läkare dom jör bra – Men dom schälv dom slarvar. Ni slarvar för er schälva. Så läkare jör perfekt. Så hur ni slarvar med sej – så läkare slarvar med dej också. Så han ger bara tabletter och sen han går vidare. Så viktigt är det att man ska schälv vara läkare för sej schälv först. Sen om läkaren hjälper till det jag har förstörd. Man ska vara tacksam också så att läkaren också får bra energi. Om han se att du hjälper mig så vill hon hjälper mig också. Så dom här energier.
I: Ja. Så – du tycker att det måste utgå från dej schälv? Om du behandlar dej bra då behandlar läkaren dej också bra? Och om du behandlar dej dåligt då hittar du också en dålig läkare.
R: Ja, exact.
I: Ja.
R: Du vet att jag fick cancer.
I: Ja.
R: Den värsta cancer jag fick.
I: Ja.
R: Dom jorde allt möjligt med mej. Och när läkaren såg att jag var så hjälpsam – så han kom och kramade mej och min man.
I: Ja.
R: Det är sant. Han kramade och han säjer: ”Jag är så stor tacksam för att ni hjälpte mej – så att jag ska hjälpa er.” Så det är den första männischa som hjälpte mej så. Och så han gav mej gratis 30 000 så att jag ska gå på det finaste – ja – här i Sverige – i Järna – den naturlig medicin.
I: Antrofosofisk medicin?
R: O, antrofosofisk. Och det var så exklusiv, så ojojoj. Det var det finaste kan du tänka dej. Och han kramade oss. Och han uppskattade. Så det är den energin som vi ger till varandra – inte som robotar – inte utnyttjar varandra. Där vi måste omprogrammera oss. Vi är som robotar. Det går inte. Så. Efter den här behandlingen, den naturliga behandlingen – det är inte bara behandlingen. Det måste vara en stor psykologi samtidigt. För det går parallellt.
I: Var du då inlagt på Vidarkliniken eller fick du bara medicinen?
R: (Förstår inte frågan)
Respondens syster: Hon lag.
I: Och läkaren betalade det?
Respondens syster: Därför att hon hjälpte läkaren också. Hon var inte negativ.
R: Ja – Jag hjälpte och jag sade till honom vad jag hjälpte mej själv. Och han insåg att jag pratade inte. Jag var positiv i alla situationer. För att det kom folk med alla dom här schemiska medicinen – Så dom pratade. Dom var arja. Dom var negativa.
Respondens syster: Dom rökte cigaretter.
R: Dom ville bli botade och samtidigt slutade dom inte med sin frestelse. Det är ett omänskligt beteeende. Det går inte.
I: Ja. Tycker du att det har en positiv influens på hälsa om man är positiv.
R: O - så klart. Utan den ska man inte botas. Det är också energi. Det är en stor energi.
I: Ja.
R: Det är den största energin. Att kunna positiv tänkandet. För att läkarna – dom har dom här apparaturerna. För många dom gick sönder – o – hur dom bökade – vad dom jorde, dom här schuka folken. Omänsklika. Dom var inte tacksamma för att dom får dom apparaturen som kan hjälpa. Så vi måste toleranstänkande någon gång. Nej, dom skrek. Dom var so arja. Dom gick till den största läkaren och dom bråkade. Dom vill se läkarjournalen. Så – dom här personalen: ”Du är en annan människa.” ”Dom är bara maschiner. Jag är tacksam att ni hjälpte mej i alla fall.” Vad var dom förvånade. Man måste lära sej att vara männischa.
I: Ja.
Respindens syster: Också tålamod.
R: Det också – vara människa – tolerans. Det är också en psykologi den måste få patient. Inte bara medicin.
I: Ja.
R: Så – Samtidigt det måste gå parallellt alltså
I: Aha. Alltså tankar och medicin måste verka parallellt?
R: Ja. Ja.
Respondens syster: Alltså psykologiskt ställer upp dom här människor.
R: Ja psykiskt. Vänder hem alltså.
Respondens syster: Vi är alla psykiskt schuka på olika sätt. Vi har alla en psykisk schukdom.
I: Ja.
R: Medicinen ska hjälpa människor. Dom gör människor psykiskt schuka så att dom ska komma tillbacka till läkaren.
I: Tack för hjälpen.
R: Var det bra?
I: Ja. Tack.










[1]Jan Trost: Kvalitativa intervjuer, Författaren och Studentlitteratur, Lund, tredje upplagan 2005, sida 7

[2] Jan Trost: Kvalitativa intervjuer, Författaren och Studentlitteratur, Lund, tredje upplagan 2005, sida 10
[3] Jan Trost: Kvalitativa intervjuer, Författaren och Studentlitteratur, Lund, tredje upplagan 2005, sida 10
[4] Ibid., sida 11
[5] Jan Trost: Kvalitativa intervjuer, Författaren och Studentlitteratur, Lund, tredje upplagan 2005, sida 19

[6] Ibid., sida 19
[7] Ibid., sida 21
[8] Ibid., sida 14
[9] JanTrost: Kvalitativa intervjuer, Författaren och Studentlitteratur, Lund, tredje upplagan 2005, sida 14


[10] Ibid., s.27
[11] Ibid., s.36
[12] Ibid., s.37
[13] Ibid., s.40 & 41
[14] Ibid., s.86
[15] Ibid., s.24 &25
[16] Ibid., s.25 & 26
[17] Ibid., s.25
[18] Ibid., s.40
[19] Ibid., s.41
[20] Ibid., s.27
[21] Ibid., sida 83
[22] Ibid., s.78 & 79
[23] Ibid., sida 85
[24] Ibid., sida 68 & 69
[25] Ibid., sida 88
[26] Ibid., sida 82
[27] Ibid., sida 90
[28] Ibid., sida 57