kompostering

Kompostråd
Kompostering innebär förmultning. Det är processen där svampar och bakterier, ibland med hjälp av maskar och småkryp, bryter ner organiskt avfall. Organiskt avfall är avfall från djur- och växtriket.

För att en kompost ska fungera krävs:
• NÄRING. Framför allt är balansen mellan kolrikt och kväverikt avfall viktig. Kol finns det mycket av i fjolårslöv, hackade kvistar, kutterspån och torra växtdelar. Kväverika material är färskt gräsklipp, färska växtdelar och hushållsavfall.

Blir det för mycket kol avstannar förmultningsprocessen, blir det för mycket kväve kan illaluktande ammoniak bildas.

• SYRE. Blir det för lite syre börjar avfallet ruttna i stället för att multna, med dålig lukt som följd.

• FUKT. I en alltför torr kompost avstannar processen. Blir den för fuktig kan problem med dålig lukt och lakvatten uppstå. I värsta fall börjar massan jäsa.
Slutresultatet från en bra kompost blir ett grynigt, jämnt, mörkbrunt material med härlig jorddoft. Materialet är en utmärkt jordförbättrare.

Kompostering av hushållsavfall börjar i köket. Ställ ett kärl under diskbänken och lägg komposterbart material där. Det finns speciella kärl för sopsortering, men en vanlig hink med lock duger gott.

Detta kan komposteras:
• Skal från frukter och grönsaker
• Bröd
• Kaffe- och tesump
• Fisk, kyckling och kött (undvik större köttben)
• Äggskal (tar lite längre tid)
• Trädgårdsavfall (grenar och kvistar flisas)
• Vissna blommor och krukväxter
• Hushållspapper i små mängder (förutsatt att det inte sugit upp skadliga ämnen)
• Blöjor (plastfria) i små mängder
Detta kan INTE komposteras:
• Plast, glas och metall
• Batterier, mediciner, målarfärg eller annat miljöfarligt avfall
• Fimpar och städdamm
• Aska och kalk
• Större benrester
• Sjuka växtdelar
Det är viktigt att komposten har rätt fuktighet och tillgång till syre. Hushållsavfall måste blandas med strö: flisade kvistar, kutterspån, hackad halm eller torra löv. Sågspån kan användas, men lämpar sig bäst för roterande kompostbehållare. En del strö till tre delar avfall är en bra tumregel.

Ventilera genom att röra om med en grep eller spade. Särskilt viktigt är det att ytskiktet (20 till 25 centimeter) får luft, eftersom där behövs mest syre. Viktigt är att du finfördelar materialet, annars kan det börja ruttna inifrån.

Vanliga problem:
Komposten luktar illa. Oftast är den då för blöt, eller innehåller för lite kolrikt material. Tillsätt mer strömaterial och rör om.

För mycket lakvatten. Tillsätt mera strö.

Flugor i komposten. Täck avfallet med strö, jord eller spån. Ett knep är att lägga en våt tidning över och spruta på citronvatten. Använd inte kalk eller aska i komposten, då kan hela processen slås ut.

Myror i komposten. Komposten är för torr. Vattna försiktigt med en vattenkanna med stril.

Dålig fart på processen. Beror ofta på för mycket kolrikt material. Blanda i kväverikt material som matavfall eller färskt gräs. Kan också bero på att komposten är för torr.

Tänk på att
•
Blanda kolrikt och kväverikt material.
• Alltid täcka hushållsavfall med sågspån, flis, hackad halm eller liknande.
• Se till att komposten får tillräckligt med syre. Gräv och lufta vid behov (är ännu viktigare om du har en kompost utan maskar).
• Komposten varken ska vara för torr eller blöt.
Fakta hämtade från Konsumentverket.